Tag Archives: Barcelona

El Bulli – Cooking in progress

Ferran Adrià suger på en fluorescerande klubba. Duken är alldeles svart men man kan skönja Ferrans ansiktsdag och den självlysande klubban. Klubban är gjord av fluorescerande fiskar och Ferran analyserar smak och visuell effekt.


Källa: Nonstop Entertainment

Tavlor tas ner och besticken packas in i cellofanfolie, just när en budbil fylls med maskiner och lådor. I den lilla grottan i Montjoi slår vågorna mot stranden. Vi är på El Bulli och bevittnar nedstängningen av världens mest kända restaurang. Den trestjärninga chefskocken Ferran Adrià anses vara världens bästa. Varje år stänger hans restaurang El Bulli i ett halvår – nu är det dags för Adrià och hans team att dra sig tillbaka till hans matlagningslaboratorium i Barcelona för att skapa nästa års meny.


Källa: Nonstop Entertainment

”Kreativitet är att inte kopiera”. Ferran Adrià och hans team har gjort Jacques Maximins aforism till deras motto, något som de lever efter varje dag. Filmen El Bulli – Cooking in Progress är en närgången skildring av den strävan – från initiala experiment till den färdiga maträtten. I den processen undersöks och testas många ingredienser på ett helt nytt sätt. Vilken fantastisk smak kan man utvinna ur en sötpotatis? Smak och textur analyseras systematiskt: ingredienser kokas, rostas, steks, ångas, vakuumbehandlas, frystorkas och slutligen smakas.


Källa: Nonstop Entertainment

Den 30:e juli 2011 kommer El Bulli att ha slutfört sin resa som restaurang och kommer att stänga ner för evigt.


Källa: Nonstop Entertainment


Källa: Nonstop Entertainment

Ferran Adrià är en absolut auktoritet i köket. Hans standard är orubblig och kraven på varje medarbetare skyhöga. Vi får bevittna en Ferran som förväntar sig högpresterande kockar och vid ett av smaktesterna far han ut i ett “Servera mig inte något som inte smakar gott fler gånger. Det här är inte bra!” och lämnar köket.

Mot slutet av filmen får vi följa köks- och matsalsarbetet när restaurangen åter har öppnat för säsongen. I kontrast till perfektionisten Ferran ser vi honom rycka på axlarna och småskratta lite när Oriol Castro, en av chefskockarna, återger en incident i matsalen. En del av menyn består i att man vid bordet häller upp vatten i ett glas och därefter ringlar i olivolja. Oriol berättar att han blev alldeles kall när han upptäckte att det var kolsyrat vatten och inte stilla som det borde varit. Ferran gör samma blandning, provar själv och tycker att jo, men det kanske gav en ytterligare dimension till upplevelsen, vem vet? Alla andas ut, även jag.

Som Ferran säger – “Om man skall äta på en avantgarde-restaurang skall det vara en känslomässig upplevelse.” Nyskapande är ett måste och misslyckande är inte ett alternativ. Vem kan sänka garden då – om man vill man nå allra högst och vara världsbäst?

Filmen om El Bulli har svensk biopremiär den 21 oktober.

 

Must have been love…

Solen lyser från klarblå himmel, palmerna längs Avinguda Diagonal vajar och taxichauffören spelar Roxette. Jag frågar på knackig men ivrig spanska om han känner till att de är svenska. Åh jo, och musiken funderar han, den var med i … vad hette filmen..? Pretty woman säger vi i kör och jag tänker att jo, Barcelona, definitivt – It must have been love.

Jag är på väg till Barcelonas flygplats efter tre intensiva dagar fyllda av mat, mat, mat. Har besökt Spaniens största matmässa, Alimentaria (4 000 utställare och 130 000 besökare). En av Europas mesta matstäder är lätt att älska och svår att lämna.

Var inbjuden av FIAB som verkar för att sammanföra importörer från hela världen med spanska producenter. Alimentaria är en samlingsplats för matentusiaster av alla slag och mässan är också ett ypperligt tillfälle att även träffa sina samarbetspartners.

Som så kallad hosted buyer hade jag mitt eget bord på affärsmötesområdet dit producenter kom för schemalagda möten. Perfekt ordnat och skönt eftersom mässan är gigantisk med flera hallar och stora avstånd mellan utställarna. Nu blev det ju mycket springande ändå för när jag inte hade möten försökte jag se och provsmaka så mycket som möjligt av allt.

Tyvärr fick min kamera, som annars är en trogen vapendragare, spatt och i minnet sparades bilder märkligt selektivt. Har därför långtifrån så många bilder som jag tog!! Trist..

Min spanske olivoljeproducent, Marqués de Valdueza, ställde ut sitt vin och sina oljor i dryckeshallen. Fadrique Alvarez de Toledo y Argüelles, son i familjen och företagets export manager och jag träffades flera gånger under mässdagarna.

 En av kvällarna hade jag det stora nöjet att avnjuta en mycket god middag på Ca l’Isidre som ägs och drivs av Isidre Gironés, vän till familjen. Isidre gör sina dagsfärska inköp på La Boqueria och menyn följer säsongens tillgång på lokala råvaror. Jag åt bland annat en fantastisk marulk med tryffelvinaigrette och kronärtskocka med halstrad anklever och odefinierad men grymt god svamp (tyvärr inga bilder härifrån).


Fadrique Álvarez de Toledo y Argüelles och Borja Mendaro y Elío.


Nya skörden av Marqués de Valdueza och Merula fanns självklart med.

Nyligen besökte jag två olivoljemässor i Italien och är förvånad över skillnaderna mellan italiensk och spansk förpackningsdesign. Spanjorerna ligger i framkant och deras design känns i många delar modernare och mer stilren än italienarnas. Jag såg ursnygga förpackningar av alla de slag innehållande choklad, olivolja, skinka, kryddor…

Följde med på en Food Tour med provsmakning av skinka (ljuvlig Pata Negra), ostar – Spanien sägs vara de 100 ostarnas land, olivoljor och en massa annat mumsigt.


Buffé av 140 olika spanska ostar av toppkvalitet, bland andra Pasta blanda från Arzúa-Ulloa (mjuk ost på komjölk från Galicien), Pasta prensada de cabra Majorero (getost från Kanarieöarna), Pasta prensada de oveja Manchego från Montescusa (ljuvlig Manchego) och min favorit Pasta prensada de mezcla från García Baquero (mixad ko-, get- och fårost).

Jesús Gonzáles León, mästare i att skära Jamón Ibérico de Bellota (Pata Negra-skinka). Förresten helt ljuvlig, bara smälte på tungan…

Tre dagar är alldeles för kort tid. För kort för att hinna se allt man vill på mässan, alldeles för kort för en stad full av mat och ställen som bara väntar på att upplevas.

Förutom mässan hann jag ändå pressa in lite annat. På tisdagen åt jag tapas på Cal Pep, inga bilder härifrån heller… men de proppade mig full av skaldjur av obekant slag, helfriterade småräkor och sardiner, tortilla (äsch, du orkar – den är bara på ett ägg…), perfekt tillagad stekt kalv med råstekt potatis och så en avslutande dessert på färska jordgubbar och grädde. Puuuhh, ingen meny och eftersom min spanska inte är helt pinfärsk beskrev jag ungefär vad jag ville ha och så fick personalen rekommendera och servera.

La Boqueria, den välkända och välbesökta saluhallen på La Rambla är det givna matmekkat för alla, turister som bofasta.

Sällan skådat utbud av frukt, fisk, skaldjur, kött, ostar och allt du inte visste fanns…


Dagens fångst.


All möjlig sorts chili.

I saluhallen Mercat de Santa Caterina finns en olivolje- och vinägerbutik, Olisoliva, som saluför Spaniens främsta olivoljor, vinäger, salt och andra kryddor. Mycket välsorterad och fylld av goda grejer, mums!

Schemat var som sagt tätt packat. De tre dagarna kändes som en komprimerad vecka eller två med mestadels mässa, middagar och så några ynka timmar över för allt annat frestande…

Jag har ju nyligen blivit importör av Gérard Vives peppar och kryddor. I Barcelona fick jag tillfälle att träffa Gérard, vi sågs på mässan och åt sedan middag på ett trevligt ställe där lokala specialiteter härskade. Jag åt bland annat helfriterade små red mullets. Måste säga att det är något svårsmält, det här med att mumsa i sig hela firrar i tid och otid men det var gott.


Efter några intensiva dagar i ett rasande tempo är den spanska matodyssén över och vardagen kallar. Har träffat många intressanta producenter och några som jag förmodligen kommer att samarbeta med, nya och gamla bekantskaper och andra värdefulla kontakter.

Jo, absolut och obestridligt var det kärlek och när planet (efter tre timmars försening) lyfter längtar jag redan tillbaka.