Tag Archives: Campania

Farväl caffè latte-rusk, ciao Napoli

Lämnar stans tröttsamma snömodd för en helg i Neapel. Sirena d’Oro, nationell olivoljetävling organiserad av Jordbruksdepartementet, Campania-regionen och staden Sorrento i samarbete med bl a ICE, hålls årligen i Neapel. Vid årets åttonde event medverkar ett 30-tal av Italiens främsta DOP-producenter. Utmärkelser, guld, silver och brons, tilldelas vinnarna i kategorin lätt, medium och intensiv.

Jag och Roland Mellberg från Olja & Oliv är inbjudna av ICE som representanter från Sverige. Två dagar fyllda av möten med producenter, middagar och olivoljeprovning.

Vi flyger med Lufthansa och mellanlandar i München. Det visar sig att tiden mellan flighterna är för knapp och vi blir fast på Münchens flygplats i fem timmar…! Istället för att spendera kvällen på en av Neapels anrika och äldsta pizzerior med avsmakning av lokala gastronomiska specialiteter får vi låtsas Italien och beställer in pasta och en flaska rött på ett av flygplatsens matställen. I sådana lägen är det skönt med trevligt resesällskap… Timmarna går fort och vi landar äntligen i ett regntungt men betydligt varmare Neapel.

Lördag morgon ösregnar det fortfarande. Vår grupp som består av europeiska inköpare och journalister blir genomdränkta när vi går mot Palazzo San Teodoro för Sirena d’Oro.

Som importör får man möjlighet till B2B-möten och vi träffar producenter och provar ett stort antal oljor.

Här får vi prova fyra olivoljor från olika regioner under ledning av en certifierad olivoljeprovare.

Vid lunchtid skingras molnen, solen lyser från klarblå himmel och det känns som vår. Roland och jag förser oss med vin, går ut på balkongen och bara njuter. Det är nära 20 grader varmt, palmerna i parken Villa Comunale vajar, jag ser havet glittra mellan bladverken och lyckan är total. När man inte har sett solen på månader, blir frostnupen så snart man sticker näsan utanför dörren och suktar efter värmen är det här himmelriket, en stund, sedan är det dags för business igen.

På lördagskvällen står gemensam middag på schemat men innan dess har vi några timmar på egen hand.

Det är med en viss ambivalens jag ser på Neapel och vandrar dess gator. För en tillfällig besökare är Camorran inte synlig, i alla fall inte om man håller sig ifrån de spanska kvarteren. Allt det fasansfulla och skrämmande som händer i Neapel och stora delar av Kampanien gör mig sorgsen men någonstans vill jag ändå se. Hur är det – egentligen?

Under de knappa timmar vi utforskar de mer rumsrena kvarteren ser vi mest butiker och tar en snabb espresso på en av kaffebarerna. En eloge till Roland som imponerande nog och outtröttligt hängde på min shoppingturné.

I de spanska kvarteren är gatorna smala gränder, tvätten hänger på tork och små restauranger trängs med butiker och hål i väggen. Här gör man klokt i att inte förirra sig, jag har blivit varnad av italienare hemma i Sverige som bett mig – lova att du inte går ensam, märkliga saker händer.

Jo, någonstans känner vi en krypande olust och det är som med skräckblandad förtjusning. Jag känner mig dragen till de minsta och mörkaste gränderna för att se vad som sker djupt därinne bland tvättlinor, vespor och annat odefinierbart men den andra känslan, instinkten som uppmanar dig att fly och inte se bakåt tar överhanden. Inte på något annat ställe i Italien har jag känt ett sådant överväldigande obehag, kan inte sätta fingret på exakt varifrån olusten kommer men den finns där, hotfull och så närvarande att den går att vidröra.

I andra kvarter, på gatorna bakom Rivera di Chiaia, där Prada, Armani och Gucci huserar råder en annan atmosfär. Gatorna är ljusare, renare och liknar det Italien vi helst vill se…

Lördag kväll och middag på Radici. Hela gruppen är samlad plus italienska producenter i urval. Vi serveras en femrättersmeny innehållande lokala specialiteter.

Gateaux di pesce bandiera, fior di latte di Agerola, scarola stufata – med olivolja från DOP Cilento.

Zuppetta di totani di paranza su passatina di fagioli cannellini – med olivolja från DOP Peninsola Sorrentina.

Gnocchetti verdi ai friarielli, frutti di mare, gamberi testa viola – med olivolja från DOP Colline Salernitane.

Trancio di tonno rosso in crosta di erbe mediterranee – med olivolja från DOP Irpinia.

La cassata infornata a modo nostro, salsa ai fichi d’India.

Gott och vällagat, jag gillade första rätten och desserten bäst.

Bussen hämtar upp oss vid halv tolv-tiden. Väl tillbaka på hotellet slår vi och danskarna följe och avslutar med kaffe och grappa/limoncello på närmaste krog.

Söndag morgon efter frukosten går Roland och jag upp på takterrassen och blickar ut över bukten som vädermässigt visar sig från sin bästa sida.

Vårt hotell ligger på Via Partenope, precis nere vid havet med utsikt mot Castel dell’Ovo. Vi spanar schyssta våningslägen.

I 17 grader och solsken promenerar vi till palatset för fler möten med producenter. Längs vägen möter vi många fiskare, i båtar, med spön och somliga med hink.

Efter några sista möten och snack med producenter är det dags för lunch på Crudo Re. Ett litet och trångt ställe men med riktigt god mat.

Mozzarella di bufala, auberginer i tomatsås, färsk olivoljeslungad, späd broccolli och en italiensk “kåldolme”.

En pudding innehållande ris, ärter, köttfärs och tomatsås.

Helfriterad merluzzo (lokal fisk) med ruccola och tempurafriterade grönsaker.

Dessert, en pastiera, som jag tyvärr tror blev lite för lös, och chokladglass.

Två intensiva och händelserika dagar är till ända och sent söndag eftermiddag hämtas vi upp för avfärd mot flygplatsen.

Landar på ett snötäckt Arlanda i bitande iskyla. -23 grader, en tempskillnad på 40 grader. Bara att bita ihop alltså, ciao Italia – hej kung Bore.

Europeiska buffelmozzarella-dagen

Italiens stolthet bland ostar stavas Mozzarella di Bufala. Om Parmigiano Reggiano är norra Italiens okrönte kung är buffelmozzarellan från Campania den vita drottningen.

Fusk och skandaler med inslag av höga dioxinvärden och komjölksutblandningar har skakat branschen och lämnat en trist eftersmak. Tyvärr är det som i andra sammanhang några aktörer som förstör ryktet för andra seriösa, i det här fallet, buffelmozzarellaproducenter.

För att dela med sig av och hylla den fantastiska buffelmozzarellan samt att marknadsföra produkten internationellt hölls den 24 februari den Europeiska Buffelmozzarelladagen samtidigt i 26 europeiska länder. Via videokonferens från Salerno och Bryssel var vi uppkopplade mot 25 andra europeiska handelskammare.

I Sverige hölls denna dag för ett femtiotal gäster (branschaktörer och journalister) i PS Matsal. Italienska Handelskammarens VD, Anna de Geer, välkomnade oss och Italiens ambassadör, Anna Della Croce talade om vikten av italienska kvalitetsprodukter och hur dessa sprids i Sverige och övriga världen.


Anna Della Croce och Alessia Cerulli, BuonAppetito.


Grundaren av Slow Food i Sverige, Carlo Barsotti, pratade om italiensk matkultur, kvalitetsbeteckningar och buffelmozzarellans historia.

Handelskammaren tyckte att OliOli´s produkter skulle vara ett passande komplement till buffelmozzarellan som var pinfärsk och influgen från Salerno.

Alessia Cerulli från BuonAppetito stod för arrangemanget av mozzarellan och tillbehör. Alessia använde OliOli´s italienska olivoljor och balsamico för smaksättning av den ljuvligt välsmakande mozzarellan.

 Mozzarellabuffén var fenomenal och både olivolja och balsamico ringlades friskt över de vita läckerbitarna.

Mozzarella di Bufala skall enligt Carlo Barsotti helst ätas som den är, rå med lite tomat, bröd och olivolja. Får Carlo råda är drycken som gäller till vatten eller öl – för den rena smakens skull, fast visst  är vi många som tycker det funkar utmärkt med ett glas vin till.


Lite fakta om buffelmozzarella:
– Termen mozzarella dök först upp 1570 i en kokbok skriven av Bartolomeo Scappi som var kock hos påven.
– Buffelmozzarella produceras i sju proviser i centrala och södra Italien, Caserta, Salerno, delar av Benevento, Neapel, Frosinone, Latina och Rom.
– För att säkerställa buffelmozzarellans DOP-certifiering måste producenterna (i nuläget 95 st) ansluta sig till konsortiet och producera sin ost enbart från buffelmjölk från de angivna områdena i ovan nämnda provinser.
– Italien producerar kring 33 000 ton buffelmozzarella per år. 16% exporteras, mestadels till andra EU-länder.
– Ordet mozzarella kommer från mozzare, skära av på italienska (osttillverkarna “skär av” ostmassan med tumme och pekfinger).
– Buffelmozzarella får väga mellan 30g -567 gram och säljs i runda, bollliknande format.
– Bör ätas inom några dagar (helst timmar) från produktionstillfället.
– Följande är goda tecken på en färsk buffelmozzarella:

* Elastisk konsistens
* Ytan skall vara tät, jämn och fuktig – varken för torr eller för våt
* Inga gulaktiga märken eller fläckar får förekomma och när du trycker lätt med fingret mot ostens yta skall konsistensen varken vara mjuk eller gummiaktig
* Vid genomskärning bör ytan vara kornig med en känsla av att ha flera lager, särskilt nära ytan
* Mjölklika pärlor skall sippra ut när du skär i mozzarellan och när du smakar på den bör du märka att vätskan skiljs från osten, som om mozzarellan hade legat i mjölk
* Slutligen bör förstås mozzarella smälta i munnen…