Tag Archives: krog

Teatime i baren på Aquavit

Sugen på goda drinkar? Aquavits bartendrar är skickliga och fixar grymma och innovativa drinks.

Baren Aquavit 

Vi var där i tisdags och fick klämma oss mellan mestadels corporate suits och endel andra besökare.

Väl framme var drinkarna överraskande pigga och vi fick kanonservice trots en busy bar.

Beställde fyra olika drinkar, Summer Garden (färsk gurka, äppeljuice, gin, citron och sockerlag) med tydlig men inte påträngande gurksmak, tea infusion, Jamaican Mule och en traditionell Gin Fizz.

Tedrinken vann men gurkvarianten var också riktigt bra.

aquavitdrink
Tea infusion (utan namn, bartenderns skapelse) – kanongod!

aquavitsummergarden
Summer Garden

aquavitjamaicanmule
Jamaican Mule

Även om baren är hårt frekventerad av hotell- och konferensgäster är stämningen skön och vi går gärna hit igen.

Grym entrecôte på Bauer

Bland Götgatans alla dörrar gillar jag Bauers bäst just nu. Stället känns helrätt, väggarna domineras av seriefigurer i tokglättiga färger. Vet inte om jag är helförtjust, får helt andra associationer än de som tillhör en bar men… plus för annorlunda.

Möter upp F, vi har bord i matsalsdelen. Bardelen är betydligt större och här finns också bordsservering, vet dock inte om det är samma meny som i matsalen. De låga sofforna verkar sköna – definitivt att ligga i fast om de är ätvänliga är osäkert.

 

Vi erbjuds entrecôte, hjortytterfilé, ryggbiff, lammracks, grillspett med entrecôte, biff och tonfisk.
Menyn är uppdelad i sushi och grillat samt Bauer´s burgare, ankbröst och en vegetarisk rätt. Sushin skall vara grym men den får vänta till en annan gång, i kväll blir det grillen.

Vi väljer entrecôte och yes!! vad rätt det var, helt oväntat är köttet bland det bättre och mest perfekt tillagade jag har ätit på riktigt länge. Till det grillade finns fjorton olika tillbehör varav tre ingår. Jag väljer friterad mandelpotatis, grillade grönsaker och rödvissky. F tar samma fast rostad pumpa istället för rödvinssky.

 

Kanske är grönsakerna till viss del mer kokta än grillade, delar av mandelpotatisen har friterats i längsta laget och möjligen har rödvisskyn en bränd ton och är avgjort för tjock för att kallas sky. Men köttet – aaah, underbart mört och grillat till perfektion. För denna entrecôts skull kommer tillbehören ändå i skymundan och när vi lystet slukat köttbiten är alla eventuella missar förlåtna.

Servisen är uppmärksam, avslappnad och trevlig. Vinlistan är kort och består mer eller mindre av fyra röda och fyra vita. Vi dricker en god Valpolicella och är ändå nöjda.

Dessertmenyn erbjuder tre desserter samt chokladtryfflar.
 

Vi väljer mörk chokladbrownie med vaniljcréme fraiche, pistagenötter och rårörda hallon. Brownien är god, även om den är väl tung och mäktig. Vaniljcréme fraichen till är fräsch och den plus hallonen behövs för att balansera all mastig choklad.

 

Bra stämning, god mat, skön musik och bra service, finns ingen anledning att inte komma igen. Vinlistan är som sagt nedprioriterad medan drinkarna sägs vara grymma. I kväll blev det dock inga sådana – fast på lördag skall jag dit igen och då provar vi baren också.

Ljuvligt på Le Rouge

Det händer inte ofta men när det sker blir man desto lyckligare. Var nyligen på Le Rouge och åt en middag som gjorde oss saliga.

Om mina bilder skiftar i rött (och det gör de…) är det en effekt av den atmosfär som vilar över hela matsalen. Så fjärran från all minimalistisk inredning och sparsmakad nordisk design man kan komma. Nedför trappan leds du in i en sammetsinsvept och inbjudande värld som med all sin värme känns som en mycket annorlunda, speciell plats och nästan en annan tid.

Matsalen Le Rouge

Allt är rött rött rött och den mysfaktor som infinner sig i sofforna på Le Rouge är svårmatchad. Skall också sägas att den oerhört vänliga och naturligt trevliga servisen bidrar starkt till att vi känner oss så välkomna.

Jag har ätit mig igenom några av restaurangens menyer sedan Le Rouge slog upp portarna för snart två år sedan. Köket levererar alltid träffsäkert men jag måste säga att just den här kvällen var menyn något alldeles extra.

Vi blir hänförda av vacker presentation, smakfullträffar och vad vi tycker är en fulländat sammansatt meny.

Ammis

Smarrig ammis, rostat bröd med god aubergineröra.

Skaldjursescabeche

Skaldjursescabeche med mango och tomat. Så frisk och delikat med perfekt syra – en inledning som bådar gott…

Kronärtskocka Barigoul

Kronärtskocka Barigoul med spädgrisconfit och parmesanstänger. Tryffeldoftande och underbart ljuvlig. Parmesanstängerna till är nygräddade och har en het chilismak som matchar soppan utmärkt. Köket briljerar och vi väntar med spänning på varmrätten…

Röding Cardinal

… som inte på något vis gör oss besvikna.

Röding Cardinal, ugnsbakad med sparris, spenat och hollandaisesås. Det är så här en rätt där allt bara stämmer smakar. Enkla, rena smaker – som bekant är det raka och ärliga ingen självklarhet ens på finkrogen. Men här praktiskt taget slickar vi våra vackra tallrikar för allt är så tokgott att vi inte vill att det skall ta slut.

Ostar

Jo, helt korrekt… jag var halvvägs in i ostarna innan jag kom ihåg att fota, tallriken var betydligt snyggare när den kom in. Visst är jag glupsk men mitt svikande minne kan också delvis ha sin förklaring i de utmärkta vinval duktige sommelier Niklas presenterade kvällen igenom.

Lovely äpplen

Kryddkokta oktoberäpplen med vaniljsås, choklad och smulpaj.

Jag är så glad att jag inte bytte ut desserten, som jag från början tänkte göra – är nämligen inte överförtjust i inkokt frukt. Men – jag älskar välgjorda desserter och just den här är den bästa variant på äppelpaj jag ätit på länge, nej faktiskt någonsin. Krispiga pajsmulor, perfekt (och mycket gott) kryddkokt Åkeröäpple, ljuvlig vaniljsås och ett tunt chokladflarn – några av mina favoritsmaker på en och samma tallrik. En fröjd för öga och gom och en dessert att dö – eller leva för…

Kökschef Marco Baudone med personal levererar med konstant hög kvalitet och varje besök på Le Rouge är en garanterad matupplevelse.

Le Bar drinks

Mätta, belåtna och förtjusta leds vi upp till Le Bar via den trappa som inom kort kommer att länka samman Le Rouge och Le Bar. Baren gör grymma drinkar och J och jag tog varsin avslutande och var överens om att mycket bättre än så här blir det inte. En toppmiddag avrundad med en av stans bästa drinkar.

Nu byter stället strax skepnad och vi hoppas på fortsatta fullträffar i kök, servis och miljö.

Sugen på mer matinspiration? Kolla in Danyel Couets urläckra bok “Danyel Couets Paris”.

Danyel Couets Paris

Förförisk fredag på El Diablo

Min fredagskväll gick i rött, rött som i en renkalvrostbiff att dö för och drinkar i varierande rödskala.

Om receptet på en lyckad utekväll stavas sköna vänner, mat som får dina tastebuds att göra volter och vällustiga drinkar var min kväll perfekt.

I bästa tänkbara sällskap befann jag mig på El Diablo. Vi hade bord tidigt (vid 6) och om man vill starta kvällen med konversation mellan tuggorna är en tidig sittning att föredra. Senare höjs volymen, matsal och klientel byter alltmer skepnad och har framåt niotiden övergått mer till en bar i tequilans tecken (eller töcken…).

Visst måste man dricka tequila på El Diablo som innehar ett av Europas största sortiment (ca 50 sorter) av 100% agave tequila. Vi beställer classic Margaritas och alla intygar samstämmigt att detta är något helt annat än de creepy tequilaupplevelser många av oss bär på. Detta är kanske den godaste Margarita jag druckit och hade det inte varit för att maten var på väg hade fler följt på den första.

eldiablomarg
Gudomlig…

El Diablo bakar sitt eget bröd som är en annorlunda liten bekantskap bakad på chili, kakao, russin, aprikos och sirap. Det hårda brödet, också egenbakat, är det godaste i hårdbrödväg vi smakat på länge.

Oväntat (och därför än mer välkommet) serveras en helt bedårande liten ammis. En utmärkt Crème Ninon spetsad med ett uns chili samt en liten Västerbottenskapelse med löjrom.

eldiabloammis

Majoriteten av oss väljer renkalvrostbiffen vilket vi inte ångrar en sekund. Renkalven är inget mindre än fantastisk med en rotfruktscréme, tryffelsmaksatt viltbuljong, rökt potatisfondant och Karljohanssvampcréme smaksatt med portvin. Vi jublar och mumlar njutningsfyllt om vartannat och är ense om att köket lyckats förena rena, enkla smaker på ett sätt som får oss att glupande skrapa tallriken blank.

eldiabloren

Lammtunnbringan är också läcker, rullarna är fyllda med citron, chili och salvia och serveras med lammkåldolme, potatiskaka med getost, picklad pumpa samt en kanel och vitlökssky.

eldiablolamm

Tillvarje rätt hör en tequila-rekommendation. Vi planerar en lång kväll och kommer att gå vidare efteråt så till maten håller vi oss till vin (Tautavel Réserve 2007, Gérard Bertrand).

I kväll är det lagom med tvårätters. Vi skall få plats med fler smarriga drinkar så vi beställer in desserter.

Crema catalana med apelsin och vitchoklad med blåbärssorbet och citrussallad smaksatt med tequila var enligt E frisk och god.

eldiablocrema

Mangopannacotta med glass på tonkaböna och citrongräs serverad med romkokt ananas och limecoulis. Glassen på tonkaböna var bra (jag är förtjust i tonkaböna), pannacottan kunde haft mer mangokaraktär eller följts åt av något mer okynnigt. Limecoulisen och ananasen hjälpte upp och gav lite sting men vi hade gärna sett att något mer hände på tallriken.

eldiablopanna

Har du inte smakat Jürss Mejeris granbarksost ännu väntar ljuva stunder. Den är helt ljuvlig, runt osten sitter en ring av granbark som ger en otroligt fin karaktär. Köper du hem en hel ugnsvärmer du hela osten och äter den sedan smält som en fondueost – gudagott…

L är ostfantast och dyrkar just denna ost så hans val var givet. El Diablo serverar sin granbarksost lätt värmd och med rödlökschutney och grissini. L som var helt såld även på det hårda brödet bad om mer till osten, som han helst hade velat ta in hel av…

eldiabloost

Drinkar efter maten följde och även dessa var helt outstanding. Några ingredienser saknades i de drinkar vi ville beställa men man kom snabbt med alternativa förslag som förmodligen var minst lika bra. Suveräna var de i vilket fall.

eldiablodrink

Vi kunde ha valt att stanna, bytt till barhäng och fortsatt sörpla grymma drinkar men hade rastlösa ben och lämnade El Diablo i ett mätt och glatt tillstånd. Höjdpunkterna var definitivt renkalven och de grymma Margaritas kvällen som inledde kvällen.

Där för- och varmrätterna håller ett relativt högt prisläge för en mellanklasskrog är desserterna prisvärda. Renkalven som regerar menyn och även är dyrast förtjänar sina 290 kr och desserterna för 79 kr/styck och ostarna för 45 kr/bit är klart prisvärda. Vi tycker det är så det skall vara, priserna skall vara anpassade efter kvalitet, arbete och smak.

Mest överraskande = de superba ammisarna
Godast = renkalven och granbarksosten
Det vi kommer tillbaka för = stans bästa Margaritas

Servisen är sympatisk, vänlig och påpasslig. Allas rätter levereras med timing. Glasen fylls på tätt och is till vattnet kommer på två röda när vi ber om den.

Det är något som är lätt förbryllande med El Diablo, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör mig konfunderad. Kanske är det mixen av en trivsam men oväntad lokal, rätter som är lysande, rätter som är mindre lysande, finkrogsammisarna, drinkarna, stämningen… Jag vet inte exakt vad det är. Kanske bara den där känslan av att konceptet inte följer alla givna mönster. Är inte säker, så – jag kommer tillbaka och försöker ta reda på vad det är som förbryllar.

Nyfiken på vart och hur kvällen slutade? Följ med…

eldiablomatsal

Telegraf – mindre än vad vi hoppats på

Bor man som jag utåt öarna vet man att det är tunnsått bland krogarna när man passerat Danvikstull. Telegraf ligger nästan på gångavstånd hemifrån mig och skulle kunna vara ett naturligt vattenhål. Förr var restaurangen ökänd för att låta gästerna vänta oförskämt länge på sin mat. Vid tidigare besök har denna väntan gjort oss irriterade och varit det mest bestående minnet när vi lämnat krogen.

Restaurang Telegraf ligger i Kummelnäs vid Halvkakssundet som är den smalaste delen av farleden mellan södra Lidingö och Nacka och infartsleden till Stockholm.

telegrafsign

Backen ned till Telegraf är lång och ganska brant. Halvvägs nerför backen när träden glesnar skymtar sundet och det glittrande vattnet med tät båttrafik.

telegrafbacke

Har inte besökt Telegraf på ganska länge men nu ville vi kolla status. Läget är ju svårslaget och utsikten grym. Det finns ett antal bord på en brygga (modell större) och härifrån blickar man ut över skärgårdsbåtar, seglare och är vädret som idag njuter man av stekande sol och fläktande bris.

telegrafbord

Telegraf öppnar vid 15.00 på söndagar och vi är först på plats. Matsugna kollar vi menyn som är relativt kort men verkar genomtänkt. Båda fastnar trist nog för samma rätter, Toast Telegraf till förrätt och Oxfilé till varmrätt.

Telegrafs toast är en variant på Toast Skagen med en tunn skiva vitt bröd under en timbalformad röra av lime- och örtmajonnäs med räkor och kräftstjärtar toppad med Avruga caviar. Serveras med blandsallad och vad vi antar är balsamicocréme. Äkta balsamico är det inte så antingen créme eller egen reduktion för den är oerhört, och för, söt. Men – på det hela taget en god rätt, röran är lite väl blöt men annars bra.

Vi undrar dock över storleken på toasten. Man kan välja på halv och hel, jag väljer halv och M hel. Ändå ser vi ingen markant skillnad mer än på notan där skillnaden är 50 kr.

telegrafskagen

Servisen är alert och trevlig. Än så länge finns ingenting att anmärka på vad gäller väntetiden. Allt har hittills kommit in i rätt ordning och vi har fått vad vi bett om. Brödet är bra, visserligen bake-off (får vi veta) men ändå gott. Man kolsyrar sitt eget vatten och vi får citron utan att behöva be om det och is (efter att vi bett om den).

Så kommer varmrätten ut och ser vid första anblick trevlig ut. Vi har tillfrågats hur vi vill ha vårt kött – medium för båda. Vid första tuggan inser vi att man lämnat den stackars köttbiten varm alltför länge och den är helt genomstekt med en ynka liten rosa strimma inuti.

telegrafoxfile

Till köttet serveras potatis i skivor, tveksamt konstaterar vi att det kan vara sötpotatis – smaken är söt men det kan vara sherrysåsen eller pensling av annan sötma, svårt att avgöra. Köttet är alltså overdone och smakar inte särskilt mycket i övrigt. Såsen är extremt söt och präglar hela rätten. Den friterade serranon är visserligen salt men klarar inte av att balsansera upp allt det söta. En och annan syltlök tittar fram och ärtskott, körsbärstomat och några tunt skivade champinjoner har också letat sig hit.

För 295 kr hade vi absolut väntat oss mer. En rätt med “finkrogspris” skall hålla god kvalitet och kännas arbetad. Det gör tyvärr inte Telegrafs oxfilé. Vi ser en massa hamburgare komma ut ur köket, de flesta verkar välja detta enklare alternativ och vi börjar förstå varför.

Utan att ha provat de övriga rätterna på menyn tror jag att det bästa är att hålla sig till de mer okonstlade. Fiskgrytan brukade vara riktigt bra – den finns kvar, hamburgaren och kanske deras salad Niçoise är värda att testa.

Jag är uppriktigt bedrövad för jag hade verkligen hoppats på en egen “kvarterskrog” i skärgårdstappning. Allt gick ju så fint tills varmrätten kom in och vi ledsamt nog tvingades jämställa resten av vårt besök med den nedförsbacke vi snart skall ta oss uppför igen. Downhill alltså och trots att vi druckit mineralvatten genom hela middagen landar notan på strax under tusenlappen.

På min längtar redan tillbaka-lista… Köpenhamn

Att ha en bror som bor i en annan stad i ett annat land är både plus och minus. Minus för att man av praktiska skäl inte ses så ofta som man skulle vilja och plus för att när man väl ses är det extra kul.

Min brorsa har bott i Paris, London och nu Köpenhamn. Lucky me som för att hälsa på honom har varit tvungen att resa till dessa städer. Johan är dessutom gift med norska Ina så nu blir det även Norge-resor. Vi har sanslöst mycket skoj varje gång vi ses oavsett land.

Förra helgen döptes Sebastian, min underbart charmige brorson – och numera även gudson. Vi flög ned fredag kväll och spenderade helgen tillsammans med närmaste familjerna och Johans och Inas vänner.

Köpenhamn visade sig från sin bästa sida och bjöd generöst på molnfri himmel och strålande sol hela helgen. På lördagförmiddagen promenerade vi genom Christiania längs sjön och spisade lunch på Kruthuset, ett vitputsat urcharmigt ställe med enmetertjocka väggar där du kan äta brunch, lättare rätter och dricka ekologiskt vin.

 kph_kruthuset

Köpenhamn är ju förutom fullspäckad av snygg design även rik på bra ställen med god mat. Lördag kväll var vi på Il Senso, en vinbar med italiensk prägel på Gothersgade 87. Liten, intim och med bra vinlista & god mat.

 

De flesta vinerna importerar Il Senso själva och man är omåttligt stolta och engagerade i sina rekommendationer.

kph_ilsensotable

Som ofta när jag är i Köpenhamn kan jag inte låta bli att fundera på klyschan att – “Köpenhamn är ju närmare kontinenten, danskarna är mer avslappnade och det känns som att man är halvvägs nere i Europa när man är där…” Ibland tänker jag att det där inte riktigt stämmer och att visst är danskarna mer som oss svenskar ändå.

Men när vår kypare, en stund efter att vi anlänt och girigt bläddrar igenom vinlistan behöver påminnas om att vi är törstiga och tidigare bett om isvatten, med ett “Ja for fään!!” (som är så spontant att vi måste le) snabbt ilar iväg och raskt återkommer med tre kannor iskylt vatten blir jag värmd av denna så totalt avspända men ändå on their toes-service som man alltför ofta saknar hemma.

Jag som alltid efterlyser personlighet hos servisen och gärna överser med en inte till fulländning korrekt insats så länge den är hjärtlig och engagerad, njuter av en laidback, urtrevlig servis som har fattat det där med att vara påpasslig utan att bli påträngande.

kph_ilsensodinner

Continue reading På min längtar redan tillbaka-lista… Köpenhamn