Tag Archives: sommarkrog

Telegraf – mindre än vad vi hoppats på

Bor man som jag utåt öarna vet man att det är tunnsått bland krogarna när man passerat Danvikstull. Telegraf ligger nästan på gångavstånd hemifrån mig och skulle kunna vara ett naturligt vattenhål. Förr var restaurangen ökänd för att låta gästerna vänta oförskämt länge på sin mat. Vid tidigare besök har denna väntan gjort oss irriterade och varit det mest bestående minnet när vi lämnat krogen.

Restaurang Telegraf ligger i Kummelnäs vid Halvkakssundet som är den smalaste delen av farleden mellan södra Lidingö och Nacka och infartsleden till Stockholm.

telegrafsign

Backen ned till Telegraf är lång och ganska brant. Halvvägs nerför backen när träden glesnar skymtar sundet och det glittrande vattnet med tät båttrafik.

telegrafbacke

Har inte besökt Telegraf på ganska länge men nu ville vi kolla status. Läget är ju svårslaget och utsikten grym. Det finns ett antal bord på en brygga (modell större) och härifrån blickar man ut över skärgårdsbåtar, seglare och är vädret som idag njuter man av stekande sol och fläktande bris.

telegrafbord

Telegraf öppnar vid 15.00 på söndagar och vi är först på plats. Matsugna kollar vi menyn som är relativt kort men verkar genomtänkt. Båda fastnar trist nog för samma rätter, Toast Telegraf till förrätt och Oxfilé till varmrätt.

Telegrafs toast är en variant på Toast Skagen med en tunn skiva vitt bröd under en timbalformad röra av lime- och örtmajonnäs med räkor och kräftstjärtar toppad med Avruga caviar. Serveras med blandsallad och vad vi antar är balsamicocréme. Äkta balsamico är det inte så antingen créme eller egen reduktion för den är oerhört, och för, söt. Men – på det hela taget en god rätt, röran är lite väl blöt men annars bra.

Vi undrar dock över storleken på toasten. Man kan välja på halv och hel, jag väljer halv och M hel. Ändå ser vi ingen markant skillnad mer än på notan där skillnaden är 50 kr.

telegrafskagen

Servisen är alert och trevlig. Än så länge finns ingenting att anmärka på vad gäller väntetiden. Allt har hittills kommit in i rätt ordning och vi har fått vad vi bett om. Brödet är bra, visserligen bake-off (får vi veta) men ändå gott. Man kolsyrar sitt eget vatten och vi får citron utan att behöva be om det och is (efter att vi bett om den).

Så kommer varmrätten ut och ser vid första anblick trevlig ut. Vi har tillfrågats hur vi vill ha vårt kött – medium för båda. Vid första tuggan inser vi att man lämnat den stackars köttbiten varm alltför länge och den är helt genomstekt med en ynka liten rosa strimma inuti.

telegrafoxfile

Till köttet serveras potatis i skivor, tveksamt konstaterar vi att det kan vara sötpotatis – smaken är söt men det kan vara sherrysåsen eller pensling av annan sötma, svårt att avgöra. Köttet är alltså overdone och smakar inte särskilt mycket i övrigt. Såsen är extremt söt och präglar hela rätten. Den friterade serranon är visserligen salt men klarar inte av att balsansera upp allt det söta. En och annan syltlök tittar fram och ärtskott, körsbärstomat och några tunt skivade champinjoner har också letat sig hit.

För 295 kr hade vi absolut väntat oss mer. En rätt med “finkrogspris” skall hålla god kvalitet och kännas arbetad. Det gör tyvärr inte Telegrafs oxfilé. Vi ser en massa hamburgare komma ut ur köket, de flesta verkar välja detta enklare alternativ och vi börjar förstå varför.

Utan att ha provat de övriga rätterna på menyn tror jag att det bästa är att hålla sig till de mer okonstlade. Fiskgrytan brukade vara riktigt bra – den finns kvar, hamburgaren och kanske deras salad Niçoise är värda att testa.

Jag är uppriktigt bedrövad för jag hade verkligen hoppats på en egen “kvarterskrog” i skärgårdstappning. Allt gick ju så fint tills varmrätten kom in och vi ledsamt nog tvingades jämställa resten av vårt besök med den nedförsbacke vi snart skall ta oss uppför igen. Downhill alltså och trots att vi druckit mineralvatten genom hela middagen landar notan på strax under tusenlappen.