Tag Archives: Stockholm Waterfront Congress Centre

Stockholm Waterfront-invigning

Om vi lämnar all debatt om huruvida stans senaste enorma nybygge är coolt modernt, hiskeligt-och-borde-rivas eller totalt meningslöst därhän måste jag ändå säga att invigningen av Stockholm Waterfront definitivt var bland det största, bästa och mesta jag sett.

Efter välkomstchampagne med smarrigt småplock fylldes den enorma kongresshallen denna kväll av 1 400 gäster. Kristin Kaspersen var konferencier när hallen invigdes av bland andra Sten Nordin och Rezidor Hotel Groups VD, Kurt Ritter. Peter Jöback och barnkören Spektrum uppträdde.

En flygande kock hälsar oss välkomna, bon appetit!

Vad jag än hade väntat mig så inte var det detta överflöd. Vid en mängd olika stationer serverades japanskt, italienskt, mexicanskt, ostron, franskt, svenskt… Någon sade att det var 89 rätter, de kan ha varit ännu fler. Även om jag ville prova alla var det omöjligt men merparten av det jag åt var otroligt bra.

Ostron öppnades i en rasande fart…

Parmaskinka karvades…

Fisk och skaldjur låg på is…

Sushi rullades…

Chokladfontänen rann… och här någonstans undrade vi om frosseriet hade någon ände (inte för att vi inte ville ha mer utan för att vi snart inte kunde).

Det fanns en vit också…

Som tur är finns det alltid plats i dessertmagen. Jäklar, vilka syndigt läckra, oemotståndliga små frestelser. Den som känner mig vet att sådant här kan jag inte stå emot, varje litet utsökt bakverk var välarbetat, vackert och vansinnigt gott. Jag tror att jag smakade på dem alla, det kan hända att jag till slut inte förmådde mer och fick lämna (läs släpas från) dessertborden. Det enda jag ångrar nu är att jag inte gjorde som åtminstone en annan sugen gäst, smakade på den ståtliga croquembouche som stoltserade bland de andra läckerbitarna.

På tal om sweet – mitt i dessertlyckan intog Hoffmaestro « just-nu-bäst-live» scenen och bjöd på underhållning i rasande tempo.

Move it!!

Var det över nu undrar du. Icke – man kanske kunde tro att efter ett oräkneligt antal öppnade Gula Änkan-flaskor skulle den fria dryckeskvoten vara nådd men nu var baren vidöppen och det serverades drinkar som om det inte fanns någon morgondag.

Passionsfruktsdrinkarna var i absolut toppklass. Efter ett försvarligt antal av dessa var det till slut dags att bege sig hemåt.

Tror att arrangören uppnådde önskad effekt, snacka om att skapa en kväll att minnas samt sprida till alla som vill lyssna. Jag har definitivt gjort det.