Tag Archives: stockholmskrog

Förförisk fredag på El Diablo

Min fredagskväll gick i rött, rött som i en renkalvrostbiff att dö för och drinkar i varierande rödskala.

Om receptet på en lyckad utekväll stavas sköna vänner, mat som får dina tastebuds att göra volter och vällustiga drinkar var min kväll perfekt.

I bästa tänkbara sällskap befann jag mig på El Diablo. Vi hade bord tidigt (vid 6) och om man vill starta kvällen med konversation mellan tuggorna är en tidig sittning att föredra. Senare höjs volymen, matsal och klientel byter alltmer skepnad och har framåt niotiden övergått mer till en bar i tequilans tecken (eller töcken…).

Visst måste man dricka tequila på El Diablo som innehar ett av Europas största sortiment (ca 50 sorter) av 100% agave tequila. Vi beställer classic Margaritas och alla intygar samstämmigt att detta är något helt annat än de creepy tequilaupplevelser många av oss bär på. Detta är kanske den godaste Margarita jag druckit och hade det inte varit för att maten var på väg hade fler följt på den första.

eldiablomarg
Gudomlig…

El Diablo bakar sitt eget bröd som är en annorlunda liten bekantskap bakad på chili, kakao, russin, aprikos och sirap. Det hårda brödet, också egenbakat, är det godaste i hårdbrödväg vi smakat på länge.

Oväntat (och därför än mer välkommet) serveras en helt bedårande liten ammis. En utmärkt Crème Ninon spetsad med ett uns chili samt en liten Västerbottenskapelse med löjrom.

eldiabloammis

Majoriteten av oss väljer renkalvrostbiffen vilket vi inte ångrar en sekund. Renkalven är inget mindre än fantastisk med en rotfruktscréme, tryffelsmaksatt viltbuljong, rökt potatisfondant och Karljohanssvampcréme smaksatt med portvin. Vi jublar och mumlar njutningsfyllt om vartannat och är ense om att köket lyckats förena rena, enkla smaker på ett sätt som får oss att glupande skrapa tallriken blank.

eldiabloren

Lammtunnbringan är också läcker, rullarna är fyllda med citron, chili och salvia och serveras med lammkåldolme, potatiskaka med getost, picklad pumpa samt en kanel och vitlökssky.

eldiablolamm

Tillvarje rätt hör en tequila-rekommendation. Vi planerar en lång kväll och kommer att gå vidare efteråt så till maten håller vi oss till vin (Tautavel Réserve 2007, Gérard Bertrand).

I kväll är det lagom med tvårätters. Vi skall få plats med fler smarriga drinkar så vi beställer in desserter.

Crema catalana med apelsin och vitchoklad med blåbärssorbet och citrussallad smaksatt med tequila var enligt E frisk och god.

eldiablocrema

Mangopannacotta med glass på tonkaböna och citrongräs serverad med romkokt ananas och limecoulis. Glassen på tonkaböna var bra (jag är förtjust i tonkaböna), pannacottan kunde haft mer mangokaraktär eller följts åt av något mer okynnigt. Limecoulisen och ananasen hjälpte upp och gav lite sting men vi hade gärna sett att något mer hände på tallriken.

eldiablopanna

Har du inte smakat Jürss Mejeris granbarksost ännu väntar ljuva stunder. Den är helt ljuvlig, runt osten sitter en ring av granbark som ger en otroligt fin karaktär. Köper du hem en hel ugnsvärmer du hela osten och äter den sedan smält som en fondueost – gudagott…

L är ostfantast och dyrkar just denna ost så hans val var givet. El Diablo serverar sin granbarksost lätt värmd och med rödlökschutney och grissini. L som var helt såld även på det hårda brödet bad om mer till osten, som han helst hade velat ta in hel av…

eldiabloost

Drinkar efter maten följde och även dessa var helt outstanding. Några ingredienser saknades i de drinkar vi ville beställa men man kom snabbt med alternativa förslag som förmodligen var minst lika bra. Suveräna var de i vilket fall.

eldiablodrink

Vi kunde ha valt att stanna, bytt till barhäng och fortsatt sörpla grymma drinkar men hade rastlösa ben och lämnade El Diablo i ett mätt och glatt tillstånd. Höjdpunkterna var definitivt renkalven och de grymma Margaritas kvällen som inledde kvällen.

Där för- och varmrätterna håller ett relativt högt prisläge för en mellanklasskrog är desserterna prisvärda. Renkalven som regerar menyn och även är dyrast förtjänar sina 290 kr och desserterna för 79 kr/styck och ostarna för 45 kr/bit är klart prisvärda. Vi tycker det är så det skall vara, priserna skall vara anpassade efter kvalitet, arbete och smak.

Mest överraskande = de superba ammisarna
Godast = renkalven och granbarksosten
Det vi kommer tillbaka för = stans bästa Margaritas

Servisen är sympatisk, vänlig och påpasslig. Allas rätter levereras med timing. Glasen fylls på tätt och is till vattnet kommer på två röda när vi ber om den.

Det är något som är lätt förbryllande med El Diablo, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör mig konfunderad. Kanske är det mixen av en trivsam men oväntad lokal, rätter som är lysande, rätter som är mindre lysande, finkrogsammisarna, drinkarna, stämningen… Jag vet inte exakt vad det är. Kanske bara den där känslan av att konceptet inte följer alla givna mönster. Är inte säker, så – jag kommer tillbaka och försöker ta reda på vad det är som förbryllar.

Nyfiken på vart och hur kvällen slutade? Följ med…

eldiablomatsal

Varför Göteborg?

Varför inte? säger jag. För några år sedan bodde jag i Sjöstaden, ett växande mastodontprojekt som aldrig verkar sluta breda ut sig. Vårt hus låg då längst ut på Sickla Udde men är numera omgärdat av nya, och åter nya huskroppar.

Då kunde Göteborg med sitt guldläge vid kanalen varit vår kvarterskrog. Så blev det aldrig, mestadels för att vi mer eller mindre flyttade ut när de flyttade in. Jag har besökt krogen efteråt och det har varit med blandade känslor. Kvaliteten har skiftat fast personalen har alltid varit trevlig. Enligt min kompis A, som bor granne med Göteborg, har de snäppt upp sig och serverar många gånger grymt käk.

Igår kväll bokade C och jag date på Göteborg. Vi har inte setts på hela sommaren så vi hade mycket att avhandla. Servisen är personlig och charmigt småroliga. Efter snabb placering får vi vänta ett tag på att få beställa. Just i kväll spelar det mindre roll för tiden går fort, även om vi är lagom utsvultna.

C väljer Hamburgare med mozzarella, bacon och klyftpotatis. Burgaren serveras med ciabattabröd. Överdelen är lite hård och svårsmält men annars är C nöjd.

goteborgburger

Jag väljer Majskyckling med ört- och parmesanpolenta med ostronskivling och citrussky. På det hela taget en god rätt, jag hade önskat mig en lite fastare polenta och något som bröt i en rätt som är oväntat kraftig. Kycklingen är dock saftig och såsen mustig.

goteborgkyckling

Regnet gör att borden ute är tomma. Matsalen är dock fullsatt och trots att vi hamnar bredvid ett minst sagt bullrigt sällskap har vi trevligt och Göteborg känns hemtrevligt, livligt och levande.

Nu till det som gör ett besök på Göteborg nödvändigt – desserterna. Jag som älskar crème brûlée men är tveksam till mjölkchokladinslaget väljer den ändå, låter lite halvmärkligt men jag måste ju prova.

goteborgbrulee

Jag lovar – den är alldeles för liten, jag hade kunnat äta skopvis. Otroligt perfekt och helt i avsaknad av min dessertskräck – bismak av andra kylvaror… Till brûléen serveras en liten fruktsallad bestående av apelsin (allt vitt bortskuret) och jordgubbar. Helt perfekt avrundning.

C väljer Passionsfrukts-pannacottan med färska bär. Också denna är len, fräsch och god.

goteborgpannacotta

Priserna är helt ok, särskilt prisvärda är desserterna som är kvällens höjdpunkt. Jag håller med A, det verkar onekligen som om Göteborg bott in sig och slipat till sig sedan min tid i Sjöstaden. Jag som ständigt beklagar mig över bristen på krogar utåt Värmdö (det duggar sannerligen inte tätt med kvarterskrogar där jag bor…) skulle inte alls ha något emot att ha Göteborg nästgårds och slinka in på en drink, för en middag eller varför inte en helkväll.